Tomhet

Nu har Annette åkt hem och jag måste säga att det blev aningen tomt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men på ett sett representerar Annette så mycket som jag också vill representera. Konsten att vara egen.
Efter de första 3 veckorna vi spenderade ihop på konfalägret så insåg jag att jag antagligen aldrig skulle lära känna någon som tänkte på det sättet som hon gjorde, som vi gör. Tror jag, men vad vet jag. Det har hänt att min magkänsla har haft fel men det här är ingen vanlig magkänsla, det är en trygghetskänsla.
Du skulle aldrig drömma om att avsiktligt vara taskig eller okänslig utan accepterar.
Jag tror att världen skulle vara lite bättre om alla var lite mer som Anette.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback