Svenska
Jag skulle kalla det jag skrev än sanning med modefikation men va fan, det vet ju inte han.
(Lägg märke till att jag kursiverade han (parantes i parantesen)( min svenska lärare) och att jag gjorde parenteser i parantesen. Är det svenskt korrekt?
Hej!
Ja jag har alltid varit väldigt lång för min ålder. Alla mina kompisar i förra tiden var oftast mer än ett huvud kortare än vad jag var. Har alltid varit tagen för äldre än vad jag egentligen är och så är det fortfarande. Förut tyckte jag att det var jobbigt att vara längre än alla andra men idag är jag väldigt glad för min längd. Nu har även alla kompisarna börjat växa ifatt mig så för en gångs skull kan jag nu faktiskt känna mig rätt kort. Hehe :P
Ja precis, det är bara att gilla läget så att säga. Jag tycker att det har varit svårt att acceptera att jag har fått gå igenom operationerna och allt vad det har burit med sig. Men nu i efterhand har jag lärt mig att acceptera det och det har blivit en del av mig. Jag har fått erfarenheter jag aldrig annars skulle ha fått, träffat människor som jag aldrig skulle ha fått träffa mm. Men jag tror faktiskt att det lättaste är att bara acceptera det som det är och leva med det.
Jag har ett ärr som går längs ryggraden och ett som går vid sidan. Så sammanlagt har jag en meters ärr. Det på ryggen är jättefint, det längs midjan är sådär. Det glipade en del där efter jag opererats så därför har det blivit större där. Jag gillade inte alls mina ärr efter operationen, jag ville göra en sån där operation som man kunde ta bort dom på. Men ju mer tiden gick så lärde jag mig att leva med dom och idag är jag riktigt stolt över dom. Jag ser dom faktiskt som mina tatueringar. Ärren har blivit en del av mig och idag skulle jag inte ha en tanke på att operera bort dom. För det är ju dom som bevisar det som jag har gått igenom.
Tänkte på det, jag hade ju ont av min skolios innan jag opererades. Hur är det för dig, har du ont?
// Kram