Elins blogg - om Allting och Ingenting

Jag vet ju att ni sitter som på nålar så här kommer fortsättningen. Jo, jag är fortfarande öppen för förslag gällande handlingen eftersom ni har varit oerhört intresserade av det innan, INTE.

Han stirrade intensivt på telefonen. Borde han ringa? eller skulle han vänta på henne? Innan han hade funderat något mer på det hade han snabbt knappat in nummret på telefonen och hörde signalen i andra änden.
 - W&V ortopedklinik sjukgymnast Jenny Myrrén. Det lät snabbt och vant, han kunde knappt urskilja vad hon sa.
 - Hej Jenny, det är Jonas, från kafét. Skyndade han sig att lägga till.
 - Nämen hej. Är allt bra med dig?
 - Jo, alldeles utmärkt. Själv?
 - Bara bra tack.
Det blev en kort tystnad innan han fortsatte.
- Jag undrade bara om du hade lust att äta lunch med mig någon dag? Imorgon kanske?
Han märkte att hans röst var något ostadig och han harklade sig.
 - Det låter trevligt. Låt mig kolla min kalender. Häng kvar.
Han hörde hur hon lade ner luren och gick några steg.
 - Imorgon låter jätte bra. Var?
 - Jag tänkte mig Iva på långgantan. Det ligger ungefär hundra meter ifrån Maxi. Hittar du dit?
 - Jag tror det. Annars är det sånt som märks. Vi ses imorgon!
 - Ja. Hej då.
 - Hej.
Han lade tillbaka telefonen i sin laddare, drog ett djupt andetag och satte händerna på bakhuvudet. Ett leende spred sig i hans ansikte. Ett lyckligt leende som inte ville försvinna.