Elins blogg - om Allting och Ingenting

Idag och igår var verkligen ett uppvaknade. Midsommar på Böda var som en isolerad ö där det var enkelt att stänga ute omvärlden, bara tänka på nuet och det största problemet var vilken resturang vi skulle äta middag på. Det var en befrielse att komma dit, att kunna släppa alla tankar. Hemvägen var en annan femma. Samtidigt som vi åkte över bron började jag tänka på allt jag släppt. Det var som att det låg kvar på bron och jag plockade upp det när vi passerade. Alla problem och beskymmer sköljde över mig som en våg på sandstranden och de var tillbaka lika snabbt som de för några dagar försvunnit. Jag är ändå tacksam, tacksam att jag fick ett par dagars lättnad, en befriande känsla, som att vara barn.