Med tankarna på solsken

På blad på träden. På gräs mellan tårna. Vad jag längtar till sommaren.

Hur kommer det sig att jag aldrig kan vara nöjd som det är? När det är vinter vill jag ha sommar. När solen skiner vill jag promenera i en störtskur. Vid mysväder är det sista jag vill att krypa ner under täcket. Jag blir aldrig nöjd! Därmed inte sagt att jag är missnöjd. 

Hur skulle livet vara om man var nöjd hela tiden? Aldrig vilja ha någonting, aldrig längta eller önska eller drömma om något bättre. Nej usch och fy. Jag går hellre här och längtar efter sommaren. Trots att jag vet att jag kommer klaga på myggen, pengabristen, bakfyllan, regnet, engångsgrillarna, värmen, flip-flopsen och allt som hör sommaren till.

Jag drömmer hellre.
Om nutid.
Om dåtid.
Om framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback